Sisters of Mercy

Jag har varit och sett Goth-synth-pop-depp orkestern Sisters of Mercy på Fryshuset
Nedan följer ett sammandrag av mina tankar kring kvällens spelning.

Dom kallar sig Sisters of Mercy för att Andrew Eldritch vill det.

Från början var dom 4 sedan så blev dom bara 1, så kan man sammanfatta bandets historia lite kort.

Idag består bandet av Andrew Eldritch, Dr Avalanche och 2 musiker.

Dr Avalanche kom in i bilden 1980, och den är kvar ännu.

Sisters of Mercy har inte varit i Stockholm sedan 1991 (då drog dom cirka 5.000 personer) ikväll skulle dom ta igen det och det lyckades dom inte med (det var max 1.500 personer i publiken). Dr Avalanche var inprogrammerad på att köra i 1 timme och 20 minuter nonstop, Herr Eldritch´s annars så karakteristiska röst försvann i den burkiga baslådan och alla låtar lät exakt likadana, det som gjorde att man kunde skilja dom åt var refrängen.
Det är svårt att göra de gamla klassiska låtarna från tex "First and last and always" med hjälp av Dr Avalanche och inte riktiga musiker.

Medelåldern var relativt hög, dvs runt 35-40 år, en del ynglingar som föddes ungefär samtidigt som "Floodland" var också där och vissa skötte sig betydligt sämre än andra.
Ett stort plus var alla fantasifulla hårfrisyrer som vissa i publiken lyckats få till, kul! Varför ser man inte sådana frisyrer i vardagen?

Kvällens spelning får 2 knutna nävar.

Ord i följd

När man tänker efter så är det lite lustigt att det är bara i vissa tider av ens liv och situationer man tillåts att bygga vissa meningar.

Tex så skulle en 55 årig banktjänsteman på SEB inte kunna yttra meningen: "Men ojdå, har du bajsat i byxan?" eller "Inte slå din pappa i huvudet med en helikopter" medans en 35 årig pappa med småbarn mycket väl kan yttra dessa meningar utan att någon bryr sig.

Men å andra sidan varför skulle den 55-åriga SEB tjänstemannen ha behov att yttra dessa meningar, Marcus Wallenberg kan väl hålla sig och inte slår väl Jacob sin pappa i huvudet med en helikopter, det vore ju elakt mot den gamla farbrorn.